2015-04-19 Death Valley

Åt frukost och sedan åkte vi till Furnace Creek, för att försöka få kontakt med yttervärlden. Death Valley verkar vara kontrollerade av onda makter, wifi med så liten bandbredd att ingenting fungerar över huvud taget, varm och kall-vatten på motsatt sida mot normalt och inte en espressomaskin i sikte i hela området.

Innan vi kom fram till Furnace Creek stannade vi vid Salty Creek, där det finns en liten ynklig fisk, en speciell saltvattensart som bara finns här.

 

 

 Pupfish

 

Det fanns ingen mobiltäckning i Furnace creek, men det fanns tre telefonautomater, som vi efter mycket möda lyckades få att koppla upp, så Anita kunde ringa och gratulera sin mor Birgit på födelsedagen (en dag för tidigt, eftersom vi inte kommer till bebodda trakter i morgon förrän det blir för sent att ringa).

Åkte sedan till Dantes View, och beundrade den magnifika utsikten över dalen.

 

 

 

 

På vägen tillbaka stannade vi vid Zabriskie point.

 

 

 
 
 

 

Tillbaka till Stovepipe Wells, och köpte lite kaffesubstitut (Starbucks säljer espresso med mjölk på burk!!). Det var bättre än inget.

 

 

 

 

Vi fick tips av vår kypare igår om Darwin Falls, som ligger nära Panamint springs, som är en annan inte fullt så stor och djup dal som Death Valley. Efter lite frågande hittade vi grusvägen som ledde till parkeringen, där stigen började. Det var 3.3 km fram och tillbaka.

Darwin Falls var ett helt magiskt ställe, som man inte kunde tänkas sig i denna öken. Ett vattenfall som har sin källa direkt ur berget, och en lummigt grön ravin med massor av träd och buskar.

 

 

 
 
 

 

 

När vi kom tillbaka var det snart dags för bilder på Mesquet Dunes i solnedgång. Jag missade med tio minuter i går kväll, då vi åt middag före. Det verkar alltid (två dagar i rad) komma en molnskärm i väster som ger en för tidig skymning. Idag hade vi god tid på oss vid sanddynerna. Jag plåtade på avstånd med tele, för att slippa ränna omkring och trängs med alla andra.

 

 

 
 
'
 
 
 
 
 

Tillbaka för dusch och middag.

 

Drog iväg en mil från hotellet vid 00:30 för att plåta vintergatan. Var ganska ensam ute i ödemarken. Endast två bilar (troligen bärgade från vägen till The Racetrack, som inte är skonsam mot däcken). 

 

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0