Flygresan
Vi åkte med Norwegians Dreamliner, men trots namnet blev det dåligt med sömnen. Det var ett flygplan som var ett under av ny teknologi,. Till exempel fanns det inga skivor att dra ner för fönstren, ljuset dämpades ner på elektroniskt väg. Vid alla stolar fanns en android-skärm, där man kunde titta på en massa filmer, massor med musik, tillkalla service, beställa snacks och dricka och en google-earth app där man kunde följa flygningen ur alla tänkbara vinklar och zoom-lägen.
Maten var för en gångs skull tämligen ätbar. Till och med Anita åt...
Resan gick ganska snabbt. Vi flög ut över Norska havet (över Jan Mayen) korsade Grönland strax över mitten, vidare tvärs Baffin Island och ner i Kanada väster om Hudson Bay. Sedan var det raka spåret ner över Calgary och sedan till slut Oakland.
Efter en långsam passkontroll hamnade vi på hyrbilsskytteln, som åkte ett bra stycke från flygplatsen. Som vanligt fick man inte den hyrbil som jag hade beställt. Det blev en Ford Escape istället för en Toyota RAV-4.
Från Oaklands flygplats till Palo Alto tog det dubbla tiden mot vad GPS:en beräknade – det var rusningstrafik. Framme vid motellet (typiskt amerikanskt med loftgång och dörrar direkt in i rummen). Kånkade in allt bagage slappade en stund, för att sedan bege sig till Fish Market (låg ca 100 m från hotellet) och inmundiga en delikat svärdfiskbit.
I skrivande stund är klockan fem på morgonen (svensk tid) och segheten börjar komma så smått.
